Mördare.

Jag har kastat upp hela morgonen nu. Från sekunden jag reste mig från golvet, har det strömmat ur mig. Allt ska ut, varje organ, vätska, känsla måste ut och ner i toaletten. Det gör mig inte så mycket, jag är inte säker på att det gör någon skillnad. Det var länge sedan jag kände mitt hjärta slå, munnen vattnas - den sista känslan jag hade var besvikelse över att jag fortfarande levde.
Kastar upp vattnet jag nyss drack och tänder en cigarett. Jag avskyr smaken av rök, den lämnar mig inte, den sitter i mina fingrar! ändå fortsätter jag att röka. Röken är inte grå, den är snarare mörkbrun och glansig som hår. Men den försvinner snart. Det är inte min rök längre. Den skingrar sig i solljuset.
Jag har åtrått cancern i ett år nu. Jag vill bjuda gudarna på martyrens segertecken. När jag torkar mig om munnen framgår det för mig att jag inte minns de senaste dygnen. Det sista, eller första, jag minns är att jag ville bli fylld av allt på hela jorden. Jag ville fyllas av de där flaskorna som glittrade vid vattnet, den där blonda flickan som log med hela kroppen, det där pulvret på toalettsitsen. Sedan kastade jag plötsligt upp en hel morgon. Det verkar inte finnas något slut på hur äcklig min kropp finner sig vara. Jag är så fruktansvärt trött på att vara. Antalet år jag skrikit åt utsträckta händer; Låt mig vara! - Jag tilläts vara, jo visst. Jag har varit i flera år och jag kommer vara i några till. Allt jag kan hoppas på är rök mellan mina fingrar, second-hand-kyssar och en långsam utdragen död.
Jag är en mördare, jag har tagit livet av mina känslor och min kropp. För detta förtjänar jag att dö, tusen gånger om. Men få människor har den turen. Istället förpestas jag med rygg efter rygg som väljer att låta mig vara.
Det luktar spya här, den saken är säker. Mitt liv spolas ner i toaletten. Jag vill följa efter, men är kvar.
Det finns skönhet i att bli tillfreds med sin egen ofullkomlighet. Att stolt kunna säga till sin spegelbild: Jag skulle lämnat dig, så självklart ska alla andra göra det.
Det fina är inte tillräckligt fint för det finaste.