Inte den hårdaste indierocken jag har att bjuda på idag.
All the damn kids mailade mig några av deras låtar.
Lite mesigt måhända, men fan jag är lite mesig just nu och den sitter på hjärnan så vad ska jag göra.



Tillåt er att vara mesar ibland, you scrawny seed-pimp bitches.

Det är under kontroll hörru.

The more I want
The less I'm feelin'
The more I get
The less I need it

I've got this under control [4x]

Your lips on lips
That taste salty skin
And her muscles tenses
As I tighten to my grip
When smooth means rough
And soft means hard
But she always wants more
Of what I've got to surprise
Your lips on lips
That taste salty skin
And her muscles tenses
As I tighten to my grip
When smooth means rough
And soft means hard
But she always wants more
Of what I've got to surprise
The more I want
The less I'm feelin'
The more I get
The less I need it

I've got this under control [4x]

We're side by side
With her legs between mine
To feel her breathe for my skin
To change lanes
And then gears
Where two meets one
But it'll be twice as fun
But she always wants more
Of what I've got to surprise
To be always hungry
And never satisfied
To quench your thirst
From the top of the high
Where two meets one
But it'll be twice as fun
But she always wants more
Of what I've got to surprise

Och så jävla vidare!
Indie, älsklingar.

Mästarna vädrar sig för Febern.

Fan vad det suger när jag vill visa en låt men inte hittar någon länk någonstans.
Men nu spelas
Killing Flies av Our Book and the Authors och den är jävligt bra den också.

För övrigt är jag ledig till den 20nde, det är himla lätt att stanna i sängen i doften av parfym och läsa Miller och försöka klottra ner ett par rader. Jag skulle skriva några här, men jag har gett ut för många guldkorn gratis.

Miller: Han kom tillbaka med hjärtat fullt av kärlek, sa hon, och liljorna är i hennes hår, i hennes mun, fyller hennes armhålor.
Febern: Det var bara en tidsfråga med sådan skönhet i världen.
Rimbaud: Jag tycker inte om kvinnor. Man måste uppfinna kärleken på nytt.
Febern: Man måste återuppliva den efter två år.
Rimbaud: Kvinnorna önskar sig bara en säker ställning, och när de uppnått den bryr de sig inte längre om kärlek och skönhet.
Miller: Du vet inte hur välsmakande en skändad kvinna är, hur ett ombyte av säd kan få en kvinna att blomma upp.
Febern: Pratar du med mig eller honom?
Rimbaud: Du kommer att ta livet av mig som han tog livet av den unga kvinnan. Det är vårt öde, vi vars hjärtan är fyllda av medlidande.
Febern: Medlidande ger smärtan en publik.
Miller: Du var diktare en gång, sa hon.
Febern: Nej. Om världen inte tar emot dig, sa hon, och dina ord som den begåvning du har vore den än mer förfärlig och vansinnig än den redan är och jag skulle ge upp om mycket.
Miller: Du är cancer och delirium.
Febern: Din tunga är vass men din själ är mjuk som gammalt smör.
Rimbaud: Om han var mindre brutal skulle vi vara räddade!
Febern: Jag lyssnar inte på hans ord, jag kom tillbaka med hjärtat fullt av kärlek.
Miller: Du tror att ett hjärta fullt av kärlek är tillräckligt, och det är det kanske också, för den rätta kvinnan, men du har inte längre något hjärta.
Rimbaud: Ge dig iväg, demon!
Febern: Han vill ha solen för sig själv. Det vill alla.

Indie.