Hur ser det ut? Inte bra. Jag kan se 'inte bra', men vad mer. Ser du inte? För mycket humor. Nej, alldeles för lite i det här fallet är jag rädd. Berätta nu då. Se här, ögonen - svullna. Varför? För lite sömn, för många tårar, vidgade pupiller för han har sett för mycket han inte borde se. Som vadå? Sådant ingen borde se. Vad mer? Små rynkor vid övre delen av läpparna. Från leenden? Alldeles för få, se de starka rynkorna som skjuter ut från munnen, de stora mörka vid undersidan av mungiporna - han har varit arg och ledsen länge. Hur länge? För länge, halsen är fet och flottig, maskar krälar i den som i ruttet trä. Det luktar bränt. Han har svalt sin eld. Vad har hänt med hans fingrar? De är sönderbitna, söndertorkade, sönderkliade, de är sönder. Varför? Han har klöst efter sitt hjärta eller andras, jag vet inte än. Och hans hjärta? Det har krympt. Krympt? Krympt. Varför? Hans hjärta har krympt för han har givit bort för många bitar. Hur många? Tusen, skulle jag gissa. Tusensköna! Det här är inget skämt, se på hans lever. Var är den, det är skuggor överallt. Det är inte skuggor, det är hans lever, den är död nu, men den var hans lever. Den är svart, det vet jag vad det betyder. Han har svalt sin eld. Och försökt släcka den med oskattad sprit. Från djävulen. Lungorna? Skrumpnade av för tunga suckar. Teorier? Sett för mycket han inte borde se, svalt för mycket, gett bort för mycket. Hans muskler verkar slappa och hängiga. Den gula färgen tyder på undernäring. Jag ser knappt för allt hår. Han kanske är en apa, vi hittade bara hudflagor och fjädrar i hans magsäck. Har han smakat på en ängel? Alldeles för kort tid, det fanns bara tio fjädrar. Benen verkar starka. Han har sprungit för sitt liv, när vi hittade honom drack han från en brunn som var tom, sånär som på aska och gammalt smör. Diagnos? Hans hjärta har krympt för han har givit bort för många bitar. Dödsorsak? Han har smakat på en ängel. Blev det hans död? Nej, hans inälvor sjunger en sång om en själ som ville ha solen vars vilja var för stark, men kanske svävar den nu, kanske vill den ännu nå solen den skymtat bakom molnen, och den svävar som...
Aldrig hoppet.
Ingen uppståndelse.
Kunskap och tålamod,
döden är säker.
måndag 16 maj 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar