Läran om diktkonsten.
Ska skriva min poetik till nästa vecka. Får vara en halv sida (tydligen har läraren tröttnat på ett par meningar) och mer. Jag har skrivit 1,5 sidor ungefär men vad fan ska jag säga? Som om jag kan förklara för någon hur den ska skriva bra. Det är som att lära någon att vara smart. Man säger "Tänk efter!". Samma med skrivande. Man säger "Skriv bättre!". Jag kan inte lära någon som tror att man kan skriva "Jag var hungrig, så jag bestämde mig för att laga mat". Om man ens närmar mig med syntaxmallen "Jag bestämde" så kan man fan begå seriesjälvmord. Eller de som tror att folk kan ha utläggande monologer i en dialog, de som tror att ju mer adjektiv man använder desto vackrare blir det. De som tror att adjektiv är bästa sättet att beskriva! Åh fy fan de hemska vidriga monster som skriver "så klart" och "givetvis" och "detta betydde" och alla former av adverb! Jag har ingen jävla lust att förklara hur viktigt det är med tempus och gestaltning och frånvaro av klyschor - originalitet! som så många saknar. Och hur fan ska jag säga att de mest lästa är pissigt skrivna? Gör som jag eller dö! Det är poetik. Jag eller döden.
Jag har förklarat de tre glasen, det har jag. Det fysiska har jag inget problem med men jag tvivlar att det räcker med "Öppna ett nytt dokument och skriv". Jag vet, jag är hänsynslös och cynisk och har inte mycket till övers för majoriteten av författare eller skrivare. Och jag har lagt mina regler efter egen kunskap och egna preferenser därför blir jag alltså oslagbar i mitt eget sinne - Fine, jag inser löjligheten med detta. Men all poetik är just det. Ty(oh yes) vem skulle skriva en poetikbok och ta med en tankegång om skrivande som den själv inte höll med? En glad idiot förmodligen, och denna har inget med skrivande att göra PUNKT(Det kanske är ett uppslag för arbetet)
Jag kan lära någon att bli bättre utefter deras kunskaper, men jag kan inte lära ingen. Och det är för denne ingen jag skriver.
De tre glasen. Jag kan förklara dem.
Och skriv bättre bara.
För fan.
torsdag 18 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar