Grepp om sinnet

Idag är en tarvlig dag. Jag undrar om jag hade brytt mig. Antagligen inte, jag får en känsla av att livet har återgått till sitt vanliga jag för de flesta. Jag tror det har det för mig.
Jag märker hur allt jag skriver verkar dras åt det bittra hållet. Igen. Igen?
Fan, det är inget extremt här. Solen går ner tidigare just nu. Det är allt. Och jävlar vad det är skönt det är att inse sin egen värdelöshet.
En kollega till mig hade en farfar, som föll ner död när han skulle hänga upp sin jacka innan familjemiddagen. Jag är ständigt medveten om döden, att den kan komma närsomhelst. Det gör människor arga. Vad tror ni det gör mig? Alla som inte dör av ålder; dör av cancer, och de som inte dör av cancer; dör av hjärtat. Undra hur många hjärtan som slutat bulta under den här jävla dagen, hur många liv som tagit slut för att kroppen eller sinnet inte orkar med.

Nej, det är bäst att värna om hjärtat i ensamhet, då är det tryggt. Bakom galler? Nej du, det är alldeles för simpelt. En själ av kevlar? Fuck no. Ett grepp om sinnet? Haha, håll käften nu.

Det har varit en grå och vacker dag, en våt och spanande helg. Det ligger parfym, damm, musik och sprit i luften här.

Febern.