Smakprov I. / För sent II.

Men snart lämnar hon mig, för jag har redan lämnat henne.
När hon inte tittar är jag någon annanstans med någon av de tusen köttsliga blommor jag plockat. Jag är med violen, den blyga som bet sig i läppen när trosorna föll till marken. Tussilagon, som dolde vilddjur och trånade efter strypgrepp och dekadens. Rosen, den svarta som svalde mitt hjärta under kastanjeträden. Rosen, den vita som spärrade in mig i sina ögon. Rosen, av solstrålar som grät skyfall över min förlorade själ. Som tog ner mig från de mörka himlarna. Mitt livs bukett av lustar och tårar, jag önskar att jag mindes dem alla.
Mario på krogen har kommit att känna mig som en vän i kärleken och ger mig dryck på dryck. Han slår ut med armarna och ber kvinnorna skåla för mig.
Solnas romantiker med tusen hjärtan i sin ficka. Den fånen, han har spenderat år med att tömma mina fickor.
För övrigt har jag aldrig ägt ett hjärta. Jag lånar ut mitt som koppar med socker. Jag får tillbaka det med bitar stulna. En dag kommer allt att vara borta.
Kylan klistrade sig mot fönstret där vi satt, jag frös och Tulpanen i pälsmössa värmde mina taniga underarmar med sina handflator, och de sista strimmorna av min själ med ögonen.
Hon hade nekat att låna mitt hjärta, så jag var oslagbar, trodde jag.