Hör I.

Trumhinnor spricka. Trumhinnor explodera. Trumhinnor förfalla. Förmultna. Försvinna. Hör det.
Alla vet att han är ett monster.
De hör det.
Armar skaka. Armar värka. Armar spänna. Spasmer. Spasmer. Spasmer.
Känn det.
Alla vet det. Han är inte mänsklig.
De känner det.
Hjärtat krampa. Hjärtat stanna. Hjärtat krossas. Kras. I. Spillror.
Alla hör det.
Han går ensam på en väg. Han håller en blomma i handen. Varje steg. Ett kronblad. Till marken. Bakom honom. En kvinna plockar upp dem. Förvarar. I. Sin barm.
Han är ensam på vägen. Han håller en stjälk i handen. Taggar. I. Hans hand.
Alla vet.
Alla känner.
Alla ser.
Alla hör.
Han är ett monster. Utan hörsel. Armar som skakar. Hjärtat som stannat.
Han är skuggan. Han är värken. Han är viskningen. Som säger. Sluta.
Hon går bakom honom. Han kastar hennes skugga. Hon samlar hans kronblad.
När de kommer hem har hon inte olja till sin lampa. Han försvinner på väggarna.
Hon skapar en bädd av hans fallna blomster.
Han är hennes skugga. Hennes värk. Han är viskningen. Som säger. Sov.
Han är ett monster. Han gör henne mänsklig. Varje steg han tar. Skapar. Hennes. Varande.
Hon frågar. Varför ser ingen. Varför hör ingen. Känner ingen. Vet. Ingen.
Han är utan minne. Sitter fast på hennes väggar.
Han skapar hennes liv. Är hennes tårar. Hennes hjärtslag. Hennes stadiga armar.
I mörkret är hon ensam. Han går på en väg. Ensam.
Sluta. Sov.
Hon ligger på bädden hon skapat genom honom. I bladens mjuka famn. Hans värk. I henne. Hans viskningar. I henne. Han är. Över. Alla. Ting.
Tårarna. Tårarna. Tårarna.
Sluta. Tårarna. Sov.