Ett litet snitt I.

Det lättaste är snittet.
Det går ganska fort. Den största prövningen ligger precis innan. Den själsliga övertalningen, det vemodiga accepterandet. Att se sig själv som fullkomligt disponibel, helt brukbart obrukbar. Låta självhatet ta strypgrepp, låta sig stirra in i ens egna fega ögon. Det är det svåra.
Det lättaste är snittet. Du vet det. Det är därför kniven ligger stadig i din hand. Varför den känns så lätt, varför streckade linjer började träda fram längs dina underarmar. Du kanske tänker på tårarna som faller om en dag eller två. Du kanske tänker på de som sörjer vid din grav. Vet att det antagligen är överdrifter. Du kommer bli besökt en gång om året och fler kommer hata dig än sakna dig.
Vet det.
När ditt liv töms kommer du ångra dig, du kommer ångra allt. Du ångrar hemligheten du berättade för din vän, den som visade dig sårbar. Du kommer ångra hon du kysste fast du inte skulle, du kommer ångra hon du kysste då du skulle. Du kommer se din bleka, svaga, feta kropp förtvina, tyna bort. Och se hur maskar börjar kräla i dina armhålor och ännu fetare maskar i ditt hjärta.
Då kommer du ångra dig men det svåraste och lättaste är redan gjort.
Se hur minnen töms ur dina vener, jag lovar att du inte kommer minnas dem!
Dina knogar blir kalla, du vill slåss men det finns ingen du vill slå lika hårt som dig själv, det finns ingen som hyser lika mycket hat mot sig själv. Ditt hat skapar hat skapar hat skapar...
Det lättaste är snittet.
Gör det.
De kommer tro att du gör det för dem, på grund av dem. De vet inte hur ljuvligt det är att förstöra sig själv, hur vackert ens lidande är när man själv skapar det.
Hur regnbågen kan komma bland ens tårar.
Gör det. Gör det.
Ett litet snitt.

Indie.