För första gången på tre år:
1. Dammsög jag och moppade golvet. Jag, som trott att golvplankorna var slipade matta, ser nu hur de glänser i morgonsolen.
Och det gav upphov till "Vad underligt det känns, att gå utan att saker fastnar på fötterna."
Den där lilla naggande lukten av grav har försvunnit. Nu luktar det bara vad som försegick den senaste timmen, varje timme.
2. Sover jag bättre än någonsin. Åtta timmar, vem kunde tro åtta timmar! skulle nå mig - han, med ögon gömda i mörka hålor.
3. Har jag köpt mjölk åt mig själv. Trots att jag inte står ut med laktos så bjuder jag på islatte likt en privatbarista.
4. Känner jag mig inte instängd i den här hålan. Det är en utsiktsplats.
5. Är jag inte ett dugg orolig över boken. Jag pendlar fortfarande med att vara besviken på och att älska den. Men ofta finner jag mig le åt den. Det är ingen bok man ler med.
6. Sköter jag mig bättre än någonsin, säger jag till mig själv när alla sover och jag stirrar på mitt blanka golv och rena bord. Inte för att jag sköter mig bra. Det vore att förlora mig själv.
Det räcker så nu.
Det är dock synd att jag fortfarande hellre skulle lägga mig i ett solarium än att gå och sola i parken. Kanske finns det någon sorglig undertext i det. Stryk kanske, det finns sorgliga undertexter i alla människors företag.
Indie.
fredag 9 juli 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar